tisdag 5 april 2011
Artikel om DjurArken i VeterinärMagazinet
Nedan följer artikeln om DjurArken som publicerades i VeterinärMagazinets aprilnummer. Klicka på bilderna så öppnas de i större format.
måndag 14 februari 2011
Djurskyddet saknar inte bara pengar
Pressmeddelande
SVT Hallandsnytts granskning visar att länsstyrelsen i Halland väntar länge med att åka ut på anmälningar om vanvård av djur. I en granskning av 500 ärenden sedan 1 januari 2009 finns där över 50 fall där det dröjt två månader eller mer innan man åkt ut på inspektion. Brist på pengar uppges vara problemet. Organisationen DjurArken tror dock att orsaken delvis ligger hos länsstyrelsen själva.
Att det behövs mer pengar till djurskyddet är nog uppenbart, menar Miranda Oude Tanke på DjurArken, som samtidigt är övertygad om att det även saknas något annat på länsstyrelsen som gör att djurskyddet inte fungerar i praktiken, nämligen kunskap. Detta har i dagarna bekräftats av Arbetsmiljöverket som förra året gjorde tre inspektioner hos länsstyrelsen.
Bättre handläggning sparar tid
– Jag har följt många djurskyddsärenden de senaste åren och en stor del av dessa ärenden har inte handlagts så som djurskyddslagen föreskriver, säger Miranda Oude Tanke. Hon har tidigare arbetat med djurskydd i olika länder, varav bland annat USA och är idag även aktiv i Djurens Jurister.
– Använder man sig av de möjligheter som finns inom lagstiftningen för att snabbt ingripa så slipper djuren fara illa i onödan samtidigt som man kan avsluta ärenden betydligt snabbare. Jag känner till fall där djuren har varit föremål i ärenden i åratal och där de har varit så pass sjuka att de hunnit självdö innan man agerat. Det är uppenbart att det finns för få djurskyddsinspektörer, men om man skulle använda lagstiftningen mer effektivt kan man definitivt spara mycket tid.
Staten åker snålskjuts
DjurArken anser även att det finns ett stort behov av proffsiga djurhem med veterinärkliniker där omhändertagna djur snabbt kan få vård. Det behövs även utbildning till nuvarande och blivande djurhållare för att förebygga att djur blir vanvårdade på grund av ren okunskap.
– Idag sköts nästan samtliga omhändertagande av djur som far illa, av ideella djurhem vilka har mycket begränsade resurser. Staten lägger inga pengar på drift av djurhem överhuvudtaget, utan åker istället snålskjuts på dem som engagerar sig ideellt, och förlitar sig på deras engagemang och pengar, säger Miranda Oude Tanke.
Genom att det finns en så pass begränsad djurhemsverksamhet i Sverige blir nästan alla djur som omhändertas av myndigheter avlivade, vilket enligt Miranda Oude Tanke inte har så mycket med bra djurskydd att göra.
– För mig och många andra innebär djurskydd inte att avliva ”problemet”. Att skydda djur är att se till att djur som inte har det bra får hjälp till ett bättre liv. Det behövs proffsiga djurhem som kan ta emot och behandla djur med lindriga sjukdomar för att sedan omplacera dem i trygga och permanenta hem, menar hon.
måndag 31 januari 2011
Var tionde anmälan blir liggande minst två månader
Nästan dagligen får länsstyrelsen i Halland in larm om djur som far illa. Men Hallandsnytt kan avslöja att det kan dröja flera månader innan tipsen kontrolleras. Inte sällan har djuren hunnit dö eller säljas när inspektören väl hunnit inställa sig.
Den 24 februari förra året besökte två av länsstyrelsens handläggare en gård utanför Varberg. På gården hittade man döda, allvarligt sjuka och vanvårdade djur. Får, fåglar, katter, kaniner och hästar - totalt över 250 olika djur i så dålig kondition att handläggarna bestämde sig för att omedelbart omhänderta dem. Flera av djuren kunde inte längre röra sig och fick avlivas samma dag eller några dagar senare. Djurägarna fick djurförbud.
Länsstyrelsen väntade i tre månader
Länsstyrelsens handläggare hade känt till förhållandena på gården i över tre månader - utan att agera. Två privatpersoner hade med några veckors mellanrum i varsin anmälan slagit larm om vanvård. Först på dagen tre månader efter att den första anmälan kom in gjorde man ett besök och då fick alltså djurambulansen tillkallas omedelbart.
- Vi begick ett misstag i ärendet. Vi borde naturligtvis ha åkt ut till gården direkt, säger Dag Hultefors, som är länsveterinär på Länsstyrelsen i Halland.
Resurserna räcker inte
Men fallet på gården i Varberg är inte unikt visar Hallandsnytts granskning. Var tionde anmälan som kommer in till länsstyrelsen blir liggande i minst två månader. En genomgång av 500 anmälningar som kommit in till länsstyrelsen i Halland visar att i över femtio fall har inspektörerna väntat både veckor och månader med att göra inspektion.
- Vi har resursbrist, så är det och det är en av anledningarna till att vi inte hinner med vårt uppdrag, dagligen så måste vi prioritera ärenden mot varandra och ibland blir det fel. Jag är den förste att beklaga det, säger Dag Hultefors.
Tydligare regelverk på gång
Den 1 januari 2009 tog länsstyrelserna över tillsynsansvaret för djurskyddsärenden från kommunerna och när ett larm om att djur far illa kommer in till länsstyrelsen skall detta hanteras omgående. Exakt vad detta innebär är oklart. Jordbruksverket uppger att ett tydligare regelverk är på gång, men att man med omgående menar att det maximalt skall ta ett par dagar från att larm om allvarliga missförhållanden inkommit till inspektion, kanske någon vecka när larmet är av lindrigare art.
Men så fungerar det alltså långt ifrån i verkligheten. Även när det gäller allvarliga missförhållanden, då någon på länsstyrelsen borde ha reagerat har handläggningstiden dragit ut på tiden och blivit till veckor. Förutom de minst 50 fall som Hallandsnytt upptäckt under granskningen och som tagit minst två månader finns det även enstaka ärenden som har tagit över ett år. Under tiden har djur, liksom på gården i Varberg, farit illa. Hundar har gått med brutna ben, kor har stått med avföring så länge att den frätt sönder pälsen och katter har svultit ihjäl.
- Det är inte så att vi sitter och rullar tummarna utan vi jobbar så hårt vi kan. Jag kan bara konstatera att man får det djurskydd man betalar för, säger länsveterinären.
Frida Björk
frida.bjork@svt.se
Louise Sandborg
louise.sandborg@svt.se
Den 24 februari förra året besökte två av länsstyrelsens handläggare en gård utanför Varberg. På gården hittade man döda, allvarligt sjuka och vanvårdade djur. Får, fåglar, katter, kaniner och hästar - totalt över 250 olika djur i så dålig kondition att handläggarna bestämde sig för att omedelbart omhänderta dem. Flera av djuren kunde inte längre röra sig och fick avlivas samma dag eller några dagar senare. Djurägarna fick djurförbud.
Länsstyrelsen väntade i tre månader
Länsstyrelsens handläggare hade känt till förhållandena på gården i över tre månader - utan att agera. Två privatpersoner hade med några veckors mellanrum i varsin anmälan slagit larm om vanvård. Först på dagen tre månader efter att den första anmälan kom in gjorde man ett besök och då fick alltså djurambulansen tillkallas omedelbart.
- Vi begick ett misstag i ärendet. Vi borde naturligtvis ha åkt ut till gården direkt, säger Dag Hultefors, som är länsveterinär på Länsstyrelsen i Halland.
Resurserna räcker inte
Men fallet på gården i Varberg är inte unikt visar Hallandsnytts granskning. Var tionde anmälan som kommer in till länsstyrelsen blir liggande i minst två månader. En genomgång av 500 anmälningar som kommit in till länsstyrelsen i Halland visar att i över femtio fall har inspektörerna väntat både veckor och månader med att göra inspektion.
- Vi har resursbrist, så är det och det är en av anledningarna till att vi inte hinner med vårt uppdrag, dagligen så måste vi prioritera ärenden mot varandra och ibland blir det fel. Jag är den förste att beklaga det, säger Dag Hultefors.
Tydligare regelverk på gång
Den 1 januari 2009 tog länsstyrelserna över tillsynsansvaret för djurskyddsärenden från kommunerna och när ett larm om att djur far illa kommer in till länsstyrelsen skall detta hanteras omgående. Exakt vad detta innebär är oklart. Jordbruksverket uppger att ett tydligare regelverk är på gång, men att man med omgående menar att det maximalt skall ta ett par dagar från att larm om allvarliga missförhållanden inkommit till inspektion, kanske någon vecka när larmet är av lindrigare art.
Men så fungerar det alltså långt ifrån i verkligheten. Även när det gäller allvarliga missförhållanden, då någon på länsstyrelsen borde ha reagerat har handläggningstiden dragit ut på tiden och blivit till veckor. Förutom de minst 50 fall som Hallandsnytt upptäckt under granskningen och som tagit minst två månader finns det även enstaka ärenden som har tagit över ett år. Under tiden har djur, liksom på gården i Varberg, farit illa. Hundar har gått med brutna ben, kor har stått med avföring så länge att den frätt sönder pälsen och katter har svultit ihjäl.
- Det är inte så att vi sitter och rullar tummarna utan vi jobbar så hårt vi kan. Jag kan bara konstatera att man får det djurskydd man betalar för, säger länsveterinären.
Frida Björk
frida.bjork@svt.se
Louise Sandborg
louise.sandborg@svt.se
tisdag 25 januari 2011
Vår första pressmeddelande!
Idag har vi skickat vår första pressmeddelande ut i mediebruset. Vi hoppas att några tidningar kommer att publicera den.
Veterinär Kamilla Breum är en av initiativtagarna till DjurArken
Om du har en blogg eller hemsida så får du naturligtvis publicera artikeln där också! Ett annat sätt att hjälpa oss sprida budskapet är att skicka pressmeddelandet till din lokala tidning.
Du hittar pressmeddelandet och bilder på vår hemsida och på på MyNewsdesk.
Spread the word!
Veterinär Kamilla Breum är en av initiativtagarna till DjurArkentorsdag 20 januari 2011
Finns det fler?
Reklambyrå Crazy Kangaroo skänkte en reklamkampanj till Stockholms Katthem.
Hummingbirds är en annan reklambyrå, som skänker sina kunskaper helt gratis till Hundstallet.
"Vi på Hummingbirds vill ta vårt sociala ansvar och arbetar därför kontinuerligt med ideella uppdragsgivare. Vi tycker att Hundstallet bedriver en viktig verksamhet som räddar livet på dem som inte kan föra sin egen talan och som tvingats lida på grund av andras dumhet." säger VD Clas Vingård.
DjurArken söker en reklambyrå som känner samma ansvar som Crazy Kangaroo och Hummingbirds och som tillsammans med oss vill ta fram en spännande reklamkampanj!
Har du tips? Skriv här eller maila till info@djurarken.se
tisdag 4 januari 2011
Antalet hitte- och omplaceringshundar hos djurhemmen ökar
Bulldoggvalpen Gurkan
Hundstallet i Stockholm fick under 2010 in 500 hundar, betydligt fler än vanligt. En av alla hemlösa hundar är Gurkan. Han hittades skadad i en skog och riskerar nu att avlivas.
Han snarkar högljutt, gillar att gosa men väljer bort långpromenader. Engelska bulldoggvalpen Gurkan har ännu känslig mage men har kryat på sig rejält sedan mitten av december, då polisen hittade honom skadad och övergiven i en skog i Jakobsberg norr om Stockholm.
Men lyckan kan bli kortvarig. Personalen på veterinärkliniken där Gurkan nu vistas har inte möjlighet att adoptera valpen. Om ingen förbarmar sig över Gurkan den närmaste veckan väntar avlivning.
-Det kan bli svårt att få honom omplacerad eftersom han kan komma att behöva veterinärvård, säger Carina Olsson, på organisationen Hundar utan hem.
Det är ingen ovanlig situation. Flera av de djurorganisationer TT talat med säger att antalet hitte- och omplaceringshundar ökar. Det handlar om allt från pitbull till yorkshireterrier, gamla och sjuka hundar eller valpar.
-Rekordmånga hundar har kommit in till oss, på ett år 500 stycken, normalt ligger det runt 300-350. Det är en påtaglig ökning, säger Ulf Uddman, ordförande i Svenska kennelklubben och Hundstallet.
En förklaring kan vara organisatoriska förändringar inom kommunen och polisen, enligt Uddman. Stockholmspolisen har bland annat inrättat särskilda djurpoliser.
Situationen är dock värre på många andra håll i landet - särskilt mindre orter, där det inte finns några djurhem. Därmed blir det också svårare att hitta hem till herrelösa hundar. Enligt Ulf Uddman undersöker Hundstallet möjligheten att öppna ett hundstall i Göteborg.
Organisationen Hittehund som drivs av volontärer bedriver omplacering i mindre skala och finns på elva orter.
-På många platser samarbetar polisen med hundpensionat dit hunden lämnas innan det tas beslut om avlivning eller om den adopteras bort, säger Christine Leijd på Hittehund.
svt.se
Djurägare lät sju kalvar dö
Det var den 16 september ifjol som djurplågeriet uppdagades. Tillsammans med distriktsveterinär utförde en representant från Länsstyrelsen en kontroll hos djurägaren i Skellefteå. Vid kontrollen upptäcktes en död kalv på ströbädden.
Kalven hade insjukna ögon och hade troligtvis dött på grund av uttorkning till följd av diarré.
Djurägaren berättade då att kalven haft diarré i tre dagar innan den dog. Mannen hade dock inte kontaktat veterinär angående detta, trots att flera av de levande kalvarna också hade kraftig diarré.
Dagen därpå kontrollerade distriktsveterinären CDB-registret över bondens djur och gjorde då upptäckten att det troligtvis fanns fler kalvar registrerade i registret än som fanns levande på fastigheten. Men eftersom varken representanten från Länsstyrelsen eller veterinären hade skrivit upp alla djurens öronnummer vid kontrollen gick det inte säga exakt hur många djur som saknas på fastigheten. Länsstyrelsen bestämde sig därför för att åter kontakta djurägaren angående detta.
Vid samtalet berättade djurägaren att han köpt in 17 kalvar från två besättningar för månad sedan. Problemen med diarré hade uppstått hos kalvarna efter en kort tid. Djurägaren uppgav att han gett djuren vätskeersättning men att det inte hade hjälpt. Kalvarna drabbades trots behandlingen av kraftig diarré och dog efter cirka tre dagar. Totalt hade sju av de 17 kalvar dött, troligtvis på grund av diarré.
Djurägaren erkände under samtalet att han inte kontaktat någon veterinär trots att flera kalvar dog av dessa problem och fler djur allteftersom insjuknade.
folkbladet.nu
Kalven hade insjukna ögon och hade troligtvis dött på grund av uttorkning till följd av diarré.
Djurägaren berättade då att kalven haft diarré i tre dagar innan den dog. Mannen hade dock inte kontaktat veterinär angående detta, trots att flera av de levande kalvarna också hade kraftig diarré.
Dagen därpå kontrollerade distriktsveterinären CDB-registret över bondens djur och gjorde då upptäckten att det troligtvis fanns fler kalvar registrerade i registret än som fanns levande på fastigheten. Men eftersom varken representanten från Länsstyrelsen eller veterinären hade skrivit upp alla djurens öronnummer vid kontrollen gick det inte säga exakt hur många djur som saknas på fastigheten. Länsstyrelsen bestämde sig därför för att åter kontakta djurägaren angående detta.
Vid samtalet berättade djurägaren att han köpt in 17 kalvar från två besättningar för månad sedan. Problemen med diarré hade uppstått hos kalvarna efter en kort tid. Djurägaren uppgav att han gett djuren vätskeersättning men att det inte hade hjälpt. Kalvarna drabbades trots behandlingen av kraftig diarré och dog efter cirka tre dagar. Totalt hade sju av de 17 kalvar dött, troligtvis på grund av diarré.
Djurägaren erkände under samtalet att han inte kontaktat någon veterinär trots att flera kalvar dog av dessa problem och fler djur allteftersom insjuknade.
folkbladet.nu
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)